Jag, Eva B Ernfors, är varken psykolog, psykiater, kurator eller familjerådgivare.
Jag är praktiserande filosofisk samtalspartner, diplomerad Coach med Reikidiplom. I grunden ligger antropologisk praktik och teori. Antropologi betyder läran om människan.
Att välja antropologi var inte svårt efter att i många år ha varit politiker, läst olika ämnen på universitet, ämnen som fokuserar på människan och våra samhällen. Med denna såväl praktiska som akademiska helhetssyn har jag undervisat, forskat och även arbetat inom biståndet i olika delar av Asien; framförallt Sydasien men även Sydostasien och Mellanöstern samt under längre tider rest på egen hand i andra delar av världen.
Det vill säga jag har levt, arbetat och rest i olika kulturer med skilda religioner och magiska föreställningar, länder som även härjas av krig.
Jag citerar Violetta Parra: “Jag vill tacka livet …” För att i krig och fred ha fått leva, arbeta och resa i länder med andra religioner och levnadssätt. För att som förläggningschef, invandrarlärare och universitetslärare ha fått möta flyktingar i Sverige, ett invandrarland. För att jag nu kan se min egen kultur med andra ögon, lite av främlingens, som jag ofta känner igen mig i.
Jag ser fram emot att träffas för att lyssna till berättelser och samtala. Vi kan tillsammans leta oss fram till lösningar i den svenska kulturen.
Vi är Lika – fast Olika
Som antropolog och utvecklingsarbete har jag i det dagliga livet mött min otillräcklighet bland annat när jag skulle öppna ett bankkonto, i grannlandet England. Inte förrän jag knäckt koden; Good Morning Sir, Please would you mind… fick jag ett bankkonto. Så med detta i minnet när jag i en tidigare brittisk koloni skulle beställa mjölk över telefon; Good Morn… klick, samtalet bröts. Så lärde jag mig; send… to… varje morgon därefter stod mjölken utanför min dörr.
I Sri Lanka, där jag forskade i kastsystemet fick jag i praktiken lära mig familjens roll och hemligheter. Kastsystemets hemlighet avslöjades då jag ”adopterats” av en mäktig familj, vars överhuvud, min ”bror”, talade om att det fanns en nedtecknad kastöversikt, Kommassaries Pota. Denna hemliga bok blev utgångspunkt för forskningsarbetet.
Arbetet försvårades och förlängdes då inbördeskrig bröt ut, ett krig mellan två etniska grupper.
I Bangladesh arbetade jag i landets Vattenutvecklingsdepartement. Det vill säga jag och mitt team studerade praktiska möjligheter att skydda människor och ägodelar från årliga ödeläggelser orsakade av översvämningar, orkaner och cykloner.
Arbetet försvårades av två rivaliserande familjers maktkamp som utmynnade i ständiga uppror, Hartals, med utegångsförbud som påföljd.
Jag har varit tillbaka ett par gånger som utvärderare av biståndsprojekt.
N Å G R A S P R I D D A M I N N E N
I Indien, Rajastan ingick jag i ett studieteam som skulle utarbeta förslag till biståndsprojekt. Men efter några månader avbröts arbetet abrupt då Pakistan provsprängde en atombomb några kilometer bort och någon tid senare provsprängde Indien. Sverige drog sig ur.
Nepal, Himalaya gudarnas boning, blev mitt hem för ytterligare några år. Med en käpp som livräddare klättrade jag mellan molnbeslöjade byar med färgglada flaggor smattrande i vinden i takt med magiska bönesnurror. Utvecklingsprojektet stördes av pågående inbördeskrig, ett befrielsekrig ifrån monarkin.
I Burma, Kambodja, Laos och Indonesien arbetade jag i ett internationellt team för utvärdering av biståndsprojekt. Samtliga länder består av många folkgrupper, varit koloniserade och politiskt haft eller har varierande former av kommunism.
I Phnom Penh minns jag speciellt, då jag som projektledare skulle tacka det Kambodjanska värdfolket. Vid bordet satt resterna av Khmer Rouge, Pol Pots gamla hejdukar, som mördat miljoner människor framförallt intellektuella. En av mina vänner som var journalist blev mördad.
Laos, det fortfarande kommunistisk styrda landet, genomborras av Mekongfloden i dess färd mot Kambodja och Vietnam. Vid dess strand mediterade jag över vad vi sett i Burma och Kambodja och hur väsensskilt Laos är. I Laos har familjen som bas ersatts av Partiet, liksom i övriga kommuniststyrda länder. I väst är individen basen för samhället.
I Indonesien var vi jäktade eftersom vårt uppdrag visade sig sammanfalla med upproret mot Suharto, landets president. Vi lyckades ta oss ur landet med fullgjort uppdrag.
I Palestina var jag under några månader som observatör, stationerad i Jerusalem med några veckor i Gaza. Jag trodde jag var förberedd på att vistas under apartheid, men mina upplevelser överskred föreställningarna med ständiga omfattande brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt genom att stjäla mark, bygga murar och bosättningar samt inskränka palestiniernas rörelsefrihet. Därtill massarresteringar av till och med barn. I Gaza lever man instängd i ruiner under blockad efter Israels anfallskrig.
Är detta en situation vi skulle kunnat föreställa oss efter andra världskriget?Gemensamt för de flesta länder i Syd är uppror krig och flykt orsakade av inre och yttre motsättningar, beroende på ojämlik ekonomisk fördelning.
Gemensamt för Nord är minoritetsgruppers kamp mot förtryck och fattigdom samt en allmän ojämlik ekonomisk fördelning.
Gemensamt för alla är den globala ojämlika ekonomiska fördelningen, som skapar en instabil värld.